Visan om Kristineberg

 

Text: Axel Mannberg

Melodi: ”Där näckrosen blommar”

Teckningar: Alfons Lidström

Sång och musik: Stefan Åström

Video: Sven-Olof Åström

Dags att plocka fram dragspelet eller gitarren och testa "Visan om Kristineberg". Melodi: "Där näckrosen blommar".

Det är Ulf Mannberg, som bodde i samhället under 40-talet, som skickat in den. Hans pappa, Axel Mannberg skrev en hel del dikter och bl a denna visa om hur Kriberg växte fram.

 

Långt in i urskogens marker

Kuperad med myrländ natur

Långt bort från bebyggelsens trakter

Där vilddjuren ligger på lur.

Det är forntidens Kri-berg jag menar

som i villande skogen då fanns

som blott besöktes av lappar och renar

och åt ödemarken då skänkte sin glans.

Tystnaden i natten

bröts nu av skidrasp som kom

Varg och lodjurskatten

spände sin rygg för språng.

Men vid myrens glänta

kom fram uti nattmånens glans,

en yngling med en jänta

ja hon var kvinnan hans.

Här under storskogens susning

fann de ju vildmarkens tjusning

från nätter till dagarnas ljusning

ja här, de ville reda bo.

Här uppe på berget de byggde

en hydda av skogarnas fur

som skulle från kyla dem skydda

samt för vilddjuret som låg på lur.

Och snart syntes brodden på tegen

som brutits och odlats, för hand

men torvan, ja jorden, var deras egen

långt bort, till skogsbrynets rand.

Vår i vildmarksnatten

störes av fåglarnas lek.

Rip och orrhaneskratten

Lockar nu honan till smek.

Liver här det sjuder

var buske i marken, får sav

Vår uti trädkronor ljuder

För vinterbojan brustit har,

Nu efter vårsolens strålar

vårbäckar rinner och porlar

Och vildmarken ymnigt sig prålar

våren i vildmarksstil.

De åren nu redan förrunnit

båd sonen och sonson tog i.

De malmen i berget har funnit

och drömmer nu om industri.

De drömmer ej ödemarksdrömmar

De jungfruliga markernas sång.

Som lockade paret vid myren

att här reda boet en gång.

Romantikens skimmer

bleknat för gulhård metall,

en sten med svavelskimmer

gör skälen hård och kall.

Var fanns nu vildmarksdrömmen

med skogarnas sövande sus

samt den porlande fjällbäcksströmmen

och vårnattens livande brus.

Här har nu en oro, upprunnit

en penningens makt de har funnit

blott värdet i berget utvunnits

penningens slav de blev.

Nu människan vildmarken tämjer

barbariskt och hårt de går fram.

Kalhugger skogen och bränner

berövar skogen dess charm.

Ohejdat skriden den skara

Som kämpar för dagligt bröd,

De aktar ju ej någon fara,

Dess väg är ju liv eller död.

Släggans slag mot stålet

och rallarens skråliga takt

de skrider så mot målet

ingen kan stoppa dess makt.

För penningmatadoren

han bjuder ju på en lön

den som nu icke vill ta den

får ställa sig i kön.

Här fanns nu den arbetslösa skaran

som kämpar mot den hungrande maran

och då föga de aktade faran

arbete var deras krav.

Bergslagsmän kommer till Norden

gruvmännens tekniska kår

de gräver hål ned i jorden

där berghäll ej hindra dem får.

De spränger nu lastar och bygger

snart schaktet kan tagas i bruk

att frakta upp malmen ur djupet

med dånande skrämmande ljud.

I gruvans dunkla tunnlar

ej bergakungen får ro,

nu borr och lastmaskiner

i urberget söker hans bo.

De vill hans skatt beröva

de skyr ej nå medel som finns

halten i malmen de vill pröva

och räkna i guld nu dess vinst.

Kallt göres nu upp en beräkning

Vildmarken här får sin vräkning

och djuren de flyr, tar betäckning

i undran av vd som sker.

Dagarna går och så tiden

gruvan här blir verklighet

I dagspressen löpsedelsidan

man läser i fetstilnyhet.

Att Kri-berg modernast i landet

som sörjer för arbetarnas väl

allt går här på löpande bandet

ja här finnes icke nån träl.

På myren ned vid gläntan

nu växer ett samhälle fram

här byggdes med förväntan

gårdar, ja vägar, plaskdamm.

Men den hårda karga naturen

dock illa inkräktaren såg,

som skövlade sköto ned djuren

och lömskt uppå passen nu låg.

Kapitalet var ju dock makten,

som här kommenderade takten

och alltjämt diktera kontrakten

på arbetets strävsamma slit.

Men landet nationen ja staten

de fann här en tillgång att få,

åt folket de räddade maten,

och höjde den upp en nivå.

Den välkommen var uti krisen,

som hotade kväva vårt land

en metall som stod sig i prisen

och som band oss vid importens band.

I Västerbottens bygder

befolkat med idoga män,

nu gingo stora skaror

arbete ej fanns för dem.

Med Kri-berg kom nu en ljusning

för länets befolkning så stor

sökandes antal blev en rusning

som hit upp till urskogen for.

Full sysselsättning fanns då ej i Norden

fattigdom och armod sågs vid borden

och darrande av skräck, så lades orden

om arbete här fanns att få.

Men arbetets kvalfulla dagar

som präntats i minnenas blad

när urberget offer nu tager

den skonar ej någon till grad.

När skuten från valvet så faller

och krossar en make en far

betalning för rövade metaller

kamraten och vännen det var.

Tystnaden den djupa

i Folkets hus stora sal,

där Hedras nu kamraten

men ej med nå stora tal.

Bistra hårda, miner

man finner i anletens drag

som djupt uti tankarna tänker

kanske den nästa blir jag.

Parentation de håller över Brodern

som snart nu skall sänkas i jorden

med tre skopor mull och så orden

att jord du skall åter bli.

Men tiden om är skall försvinna

och malmen i berget ta slut

av Kri-berg vi skola finna

att boplats här funnits förut.

När seklernas folk skola komma

och finner av lämningar här

ett folkslag som levde i grottor

där vildmark & urskog nu är.

Den tysta vildmarksnattan

åter skall lämna sitt bo

till varg och lodjurskatten

och djuren som här funno ro.

Skogsfuran åter skall susa

ur pampiga kronors barr

och fladdrande norrsken skall lysa

drapera vårt nordländska arv

somrar och vintrar här ska randas

och tider och skeden förvandlas

och människan med jorden skall handla

handla till folkens rätt.

Texten är förkortad, men räcker ändå i ca 9 minuter. Smärre justeringar har gjorts för att texten ska passa melodin.

 

Visan beskriver ett bruksamhälles uppbyggnad och fall.

Det är ca 60 år sedan texten skrevs.

 

Klicka på "Kribergsvisan" här ovanför så kör låten igång

Stefan Åström

Axel Mannberg